Löpning på Mallis

För någon vecka sedan åkte jag med Team Nordic Trail till Serra de Tramuntana för att åter få springa på leder och göra topptur. Det var många år sedan jag var på Mallorca och som de flesta svenskar har väl någon gång sett Sällskapsresan och har en del tankar om hur Mallis turism en gång var. Det kan säkert vara så på turistställena men där var inte vi. Vi bodde i en villa med pool i byn Llubi, där Alex lagade maten varje kväll. Vi mötte främst cyklister i klungor, snabba nerför och sagta uppför de sega serpentinvägarna med bedårande utsikt på toppen. Under bilfärd till byn ser vi många nedfallna träd och räddningstjänst och parkskötare sågade för att skapa framkomlighet och åtgärder för minskad rasrisk.

För den som inte rest med TNT förut så finns det oftast två grupper, en som kör kort tur och en tar en längre tur under dagen. Ibland springer de båda grupperna tillsammans ibland delar vi upp oss och det går således att byta grupp om man vill beroende på vad som dagens tur bjuder på eller hur dagsformen är. De som tar den långa turen springer oftast i högre hastighet, får några hundra höjdmeter mer, kan ha mer teknisk tur eller få fler kilometer i benen.

Berget Alaro med Castell d’Alaro

Dag 1
Med två backpass i benen efter platta maratonet på is blev det en mycket tidig uppstigning för morgonflight till Las Palmas. Vid ankomst blev vi mötta av TNT-ledarna. Vi fyllde två minibussar och styrde mot villan. En snabb lunch och sedan på med löparkläderna för resans första tur. Målet var Castell d’Alaro, som ligger på berget Alaro. Den gamla fästningen har använts av maurerna, katalanerna och kung Jaume I. Under delar av 1800-talet när spanska ockupationen pågick var den ett fäste för rebeller. Idag finns där en restaurang och fin utsikt över större delen av Mallorca. Turen bjuder på omkring 700 höjdmeter och 14 km tur och retur från byn på asfalt och vandringsled.

Dag 2
Dagen började kl 7.15 med yoga för den som ville. Flertalet deltagare valde att närvara första morgonen. Hade redan innan resan bestämt att det åter måste bli en vana med yoga och vad passar det bättre än att starta när jag har instruktör och sällskap? Frukost serverades från kl 7.30 med nybakat bröd och gröt för den som ville ha det. Avfärd kl 8.30 varje dag. Alex hade fått tips om en ny runda som ingen i sällskapet sprungit tidigare. Pollenca säger klockan att stället heter. Vi startade i ett naturreservat, benen kändes oförskämt pigga för att dagen innan gjort fler höjdmeter på en dag än vad jag gjort något annat pass detta år. Det var fina serpentinstigar där vi träffade på en del vandrare. Turen slutade vid en sandstrand där några av oss tog ett bad. Dagen bjöd på fina stränder, en arg getbock, fina vyer och skärsår. Klockan visade närmare 19 km och 900 höjdmeter. Klart den vackraste och roligaste turen under resan.

Utsikt över Puig Major

Dag 3
Under yogan funderade jag över vad som skulle hända under dagen och hur det skulle kännas efteråt. Detta var dagen jag sett mest fram emot och som utlovade äventyr, en topptur på Mallorcas näst högsta topp. Jag som gillar att samla toppar. Den högsta toppen på ön heter Puig Major, mäter 1445 meter över havet men är inom militärt område, så där får inte allmänheten vara. Den näst högsta toppen sägs vara Penyal des Migdia 1356 meter över havet, mellan dessa två toppar går en kamp och där var vi på en topp som är omkring 1398 meter över havet. Den är utmärkt på kartan med antalet höjdmeter men namnet på toppen vi besökte tycks variera på olika kartor och hemsidor. Ibland ges den någon av de två nämnda namnen eller är är en namnlös topp.

Vi klev av vid en vägkant och började sedan jogga uppför serpentinstigar. Snart var vi uppe på en platå och där övertygade jag en deltagare som var höjdrädd att fortsätta. Med erfarenhet av de resor jag gjort hitintills med TNT så har alla toppar varit genomförbara utan nämnvärd kunskap om klättring. Det var stenigt, fanns många små taggbuskar (två veckor senare plockar jag fortfarande bort stickor) och branta stup. Bergarten var härligt strävt så man fick bra grepp. Vi tog oss tillsammans hela gruppen upp på kammen och till toppen. Nedfärden med rullsten, sträva klippor och taggbuskar var knepigare för oss som är lite försiktigare och tog troligen lite längre tid. Några var sprang och trippade med lätta steg ner, andra som jag tog det i lugn takt. Jag är inte höjdrädd men hade ingen som helst lust att ramla ned för något stup eller stuka fötter.

Lite halvtrött, varm och med viss adrenalin i kroppen över vad jag varit med om så skulle vi snabbt vidare till en ravin, Torrent de Pareis vid Escorca och instruktionen var vi skulle vi hoppa mellan stenar. Vi stannade vid en kurva, åt vår medhavda lunch och joggade sedan ner för serpentinstigar. Det var väldigt tråkig väg ner till ravinen, lösa stenar och med vass gräs som skar in i benen. Långa gruppen drog iväg i snabb takt. Men inte gruppen jag var med i. Vi makade oss fram utan att veta vad som skulle vara så häftigt, roligt eller vilken upplevelse det skulle ge. En ravin med höga klippväggar, massor med sten och en del vattenpölar. Kocken stackarn körde runt minibussen och mötte upp oss på exakt rätt ställe. Första knepigare passagen kom. Där satt ett gäng tyskar som inte kom vidare. För den orädde var detta säkert mest spännande för den som inte gillar att hoppa utan att se vart man ska landa var det lite mer utmanande. Därefter följde ytterligare två passager som är lite svårare för de som är kort eller kraftigare. Sedan såg vi ryggtavlan på honom. Jaha vad gör vi nu? Vi i gruppen insåg att genom teamwork så klarar vi resten av ravinen. Det tog sin tid, skymningen närmade sig. Turen slutar vackert med att öppna upp sig till havet. En fin badstrand med fik och en till tunnel till en by och bilparkering. På informationsskyltar från havet sett in i ravinen står det om skyddsåtgärder man bör vidta innan man går in i ravinen (liknande den för att gå ut på fjället). Trötta och frusna kom vi fram till villan med ca 14 km och 1100 höjdmeter i benen. Det blev en snabb dusch och sen middag.

Ravinen

Dag 4
Vaknade med trött kropp, försökte yoga igång den men efter bilfärden höll jag knappt på att ta mig ur minibussen. Stapplade igång benen i en by. Mina ben var sega uppför men det släppte som tur var efter lunch som vi åt i en by där vi mötte den långa gruppen. Vi sprang längs GR 221 Esporles, Banyalbufar och Port des Canonge. Det skulle bli den längsta för min del, 21 km och 800 höjdmeter. Kunde ändå trycka på och spurta sista biten. Vi avslutade med fika på ett café och väntade in den långa gruppen.

GR står för Grande Randonnee vilket är ett vandringsledssystem i Europa och används främst inom franska- och spanskspråkiga länder. GR-lederna är vanligen över 50 km. GR 221 är känd som Ruta de Pedra en Sec eller Torra stenrutten och är över 140 km och sträcker sig över Serra de Tramuntana.

Fin del av Gr 221

Dag 5
Sista dagen med löpning för denna resa. Några tappra deltagare började även denna morgon med yoga. Benen kändes lyckligtvis inte helt slut men det var ingen vidare fart i dem heller. Vi tog en tur runt och upp på toppen av Puig dels Tossals Verds. En fin utsikt med vattendammar, många bergstoppar och skog. Turen innebar steniga stigar, mer höjdmeter, genom tunnlar och utanför tunnlar med branta stup. Vi fick hoppa över och klättra under många nedfall träd. Det blev 18 km och 1100 höjdmeter. Kvällen avslutades med en extra god middag.

Dag 6 innebar för in del tidig avfärd och lång dags färd mot hemmet, med mellanlandning i Köpenhamn. De andra deltagarna hade kolla smidigare tur till Stockholm. Nåväl det var länge sedan jag var på CPH så ändå ganska kul att vara där. Med flygförsening kostade jag på mig att ta Arlanda express till centralen och tåget hem istället för att vänta in flygbussen. Efter corona går flygbussarna inte särskilt ofta. Riktigt skönt att efter 12 timmars resande bli upphämtad av far vid ankomst i Västerås och bjuden på middag av föräldrarna.

Jag hade denna gång bara vatten med mig under dagsturerna, valde oväntat att använda min gamla camelbackblåsa som rymmer 2 liter. Ett bra val då det gick åt 1,5-2 L per dagstur. Energin för min del var medtagna U bars (2-3 st per dag), någon enstaka gel, croissanter från frukosten och någon banan och ägg. Hade även med salt- och coffein tabletter. Det fungerade bra. Andra valde smågodis, tom choklad, dadlar och gels. U gels fungerade mycket bättre än jag vågat hoppas på. Gel är inte någon favorit då de lätt kladdar ner kläder och utrustning, är ofta på tok för söta och kan ibland få magen ur form, vilket är det sista man vill i detta läge. De som hade choklad tyckte det fungerade för det mesta, trots 23 grader och sol.

Kläder och utrustning var för min del shorts, t-shirt, solglasögon, solskyddsmedel och två par Altra lone peak, löparväst med vattenblåsa. I västen hade jag en vindjacka och i minibussen oftast en t-shirt för att slippa sitta i blöt tröja i omkring 50 minuter på vägen hem.

På toppen av Puig dels Tossals Verds

Allt som allt så här efteråt en mycket trevlig resa och som vanligt trevliga medresenärer. Fick lära känna nya människor och höra deras syn på träning, livet och något där emellan. Vackrast var dag två, dag tre var klart äventyrligast och viss känsla av vad har jag varit med om egentligen. Totalt visar klockan 87 km och 4500 höjdmeter på 5 dagar. Hoppas att kroppen fått en bra träningsstart inför mitt första tilltänkta fjällmaraton senare i år. Mer backträning i benen hade helt klart varit önskvärt men kommer man på två veckor innan avfärd att man kan åka med så får man ta den träning i benen man har. Kroppen var så klart trött efteråt men lyckades ändå vara med på TNT-träningen två dagar efter hemkomst.

Utsikt över Mallorca

Funderar du på att hänga med på en löparresa? Då ska du sluta fundera och istället anmäla dig. Det är sällan något du kommer att ångra.

Annons

Backträning i Västerås

I bland kommer jag på att köra backträning. Så härom veckan prövade jag att springa i en slalombacke i en annan kommun och fick känna på bra nedförslöpning i flera hundra meter och fick några höjdmeter i benen.

Västerås är ganska platt, en standard milrunda på stans gator kan bjuda på 20-40 höjdmeter. Inte de där långa sega eller branta backarna som det står i träningsscheman, välj en backe du kan springa i i flera minuter eller kilometer. Men med lite kreativitet går det att få ihop en del höjdmeter även i vässan men då blir det också en del korta nedförsbackar också.

Det finns två slalombackar i kommunen; Vedbobacken med sina 50 meter och Björnöbacken med 35 meter i fallhöjd. Här kör Korpen Everest-utmaning. Sedan finns även ett antal pulkabackar runt om i olika stadsdelar. De som kanske används mest av olika föreningar är Himlabacken ca 20 meter som finns på Öster Mälarstrand och Rönnbybacken på Rönnby (angränsar motionsspåret).

I Rocklundaskogen finns Villa utsiktenbacken. Där kan man göra olika en 4 olika varianter. Från Skultunavägen och upp till förskolan är en klassisk backe för längdskidåkare som torrtränar lufs med stavar. Hästbacken (vetter mot ridskolan och fotbollsplaner) är klassisk backe för ishockeyspelare och andra lagidrotter som ofta tränar där. Anundshög som ger historisk utsikt är 9 meter hög.

Motionsspåren bjuder inte heller på några nämnvädra höjdmeter, Björnömilen ger 106 höjdmeter och Tillbergas 2,5 km-spår som är bland de mer kuperade motionsspåren ger 47 höjdmeter.


Några alternativ finns:
Westeros trail running society har skapat en slinga på Djäkneberget som de kallar Djäkne city trail. Den som gör 25 varv på rundan får ihop över 50 km och 1500 höjdmeter (ger ca 60 höjdmeter per varv).

De har också skapat en slinga på Badelundaåsen som ger ca 100 höjdmeter per varv (1,2 km). Så vill man få ihop 1000 höjdmeter så blir det 10 varv och 12 km.

Har du någon annan favorit slinga eller backe i kommunen? Kommentera gärna eller hör av dig.

Springa maraton på is

Jag brukar springa på Mälarens is och gillar det, speciellt när solen skiner, vindstilla och med lycklig hund. Så när jag för något år sedan såg att det fanns ett maraton på is så blev jag väldigt sugen på att springa Frozen lake marathon. En pandemi kom emellan men i år fick jag med mig två vänner så vi tog bilen E18 västerut till Oslo. Sedan norr över mot Gol och Tisleifjorden.

Träningen inför loppet så blev det några turer på hemmaisen. Ena dagen vatten över tårna, andra 15 m/s i vindbyarna, sol med blankis någon gång och snöfall en annan. Bra träning inför loppet att få känna på olika underlag och väderförhållanden och speciellt att veta hur olika vindförhållanden känns.

På fredagskvällen hade de en fun run lopp i månens sken, några eldstäder, marschaller och vi löpare hade pannlampor. Skönt att få testa isen och greppet med Ice bugs. Fjorden och bergen var vacker. Väder för maratondagen från Yr och i telenfonens app gav olika prognoser, ena helt med kraftig vind och den andra vindstilla. Vi bodde på Gol fjellstue som låg dryga 1,7 km från fjorden uppe på berget så brant ner till fjorden och sedan uppför tillbaka. Kvällen innan hade de sett norrsken men inte under denna kväll.

Vaknade med snöfall, vindbyar på 7 m/s och inte någon nämnvärd sikt. Tog tunn funktionströja, vindväst, tunn vindjacka och vintertights. Mössa, buff, vanliga löparhandskar och ullstrumpor. Blev varm efter någon kilometer och tog av mig buffen. Arrangören plogade banan strax innan start så underlaget var helt ok första varvet. Har aldrig sprungit en bana som varit så slingrad, kan bäst beskrivas som spagetti på en tallrik. Vid tveksamhet sväng höger var instruktionen. Några lyckades springa fel, jag var nära men en fotograf pekade vart jag borde springa. Det kändes helt ok första varvet och jag sprang planenligt. Två hundra meter innan jag kom in för andra varvet startade de som bara skulle springa ett varv (halv maraton), jag kämpade för att komma i fatt och slippa springa i ensamhet. Jag kom i kapp några och kunde byta några ord med en svensk kille men annars hade jag ingen rygga att springa efter. Andra varvet var bana oplogad med snödrivor, vinden och snöfallet gjorde att sikten försvann och det var bara att tugga på.

Mitt på sträckan fanns en funktionär som visade vägen och var supertrevlig och tjoa och tjimmade på alla löpare. Varje löpare träffade på honom tre gånger under ett varv. All credd till honom att stå ensam mitt på isen och hålla humöret upp på sig själv och löparna.

Vätskestationerna var inget lyft, sportdrycken frös till isslush, barsen var hårda men det fanns kanel gifflar som jag tog någon. Var glad att jag lydde arrangörens uppmaning att ta med egen vätska och energi (hade umara bars och tailwind sportdryck) så hoppade snabbt över stationerna.

Vinden gjorde att jag inte orkade hålla tempot hela vägen men lyckades ändå förbättra maraton tiden med 30 minuter jämfört med höstens maraton. Kontinuitet i träningen gör verkligen skillnad.

Allt som allt en lyckad helg och trevligt sällskap.

The Dramathon 2022

Efter att ha bott i Skottland så har en dröm varit att komma tillbaka och springa ett lopp i the Highlands. Fick höra talas om the Dramathon för några år sedan och kände att det vore riktigt roligt att springa. Men ensam, vänstertrafik och dålig kollektivtrafik har avskräckt. Men skam den som ger sig. Har lyckats hitta två fina vänner som också gillar att springa maraton på udda ställen.

En pandemi försköt vårt deltagande i loppet. Vi fick ett tidigt flyg och kom lagom ner för att hinna se boendet innan solen gick ner. När vi hämtade nummerlapparna fick vi en wee dram så vi slapp det innan start.

Från Glenfiddich gick bussar till starten vid Glenfarclas. Regnet började så smått innan start och höll på i en fem kilometer. En säckblåsare spelade Flowers of Scotland innan startskottet gick. Loppet börjar med en uppförsbacke där många valde att gå, för i detta lopp är det inte tiden som är det viktiga utan upplevelsen och kamratskapet. Vi sprang med kullar på var sida om banan, på golfbana, längs med river Spey och i lummiga skogar. Många löpare sprang och småsnackade med vänner eller andra löpare. Vi passerade förbi Ballindalloch Castle och ett antal destillerier som Ballindalloch, Tamdhu, Knockando, Dalmunach och Aberlour.

Totalt sett är det ett mycket lättlöpt maraton. När jag kom halvvägs talade en funktionär om att den jobbigaste delen var gjort, vilket kändes märkligt eftersom mycket av löpningen varit nedför och säkert en mil går platt på en gammal järnvägsbanvall. Molnen sprack upp och solen började lysa. Vi njöt av varje steg och tog tid för att ta bilder (läs vore ännu bättre att inte ha varit skadad innan och fått in mer mil i benen). Vi lyckades springa om varandra så vi fick en gemensam bild under loppet.

Kontrollstationerna hade många godsaker som energibars, chips, cupcakes, trelagerskakor och sportdryck. Eftersom stora delar av loppet går på privat mark som inte är öppen för allmänhet så var det inte nämnvärt mycket med publik längs med banan.

Det blev en fantastisk dag och ett mycket trevligt arrangemang av två herrar. Det finns distanserna 10 km, 21 km och 42 km. Ju fler kilometer ju fler destillerier passerar du och får i goodiebagen. Godaste goodiebagen från något lopp, smakprover från destillerierna och någon specialare. Medaljen är däremot en av de fulaste jag fått utan något skrivet på den för det är den del av en whiskytunna.

På kvällen fick vi biljett till tävlingens egna fest i Mortlach Memorial Hall, Dufftown. Vi blev introducerade till Scottish country och highland dancing som vi var tvungna att prova och det gick att köpa mat och dryck.

Funderar du på att springa? Gör det!

Ängsö Trail 2022

Som västeråsare har Ängsö en särskild plats i hjärtat. Att få springa på stigarna med utsikt över Mälaren är alltid en bra idé. Inför årets upplaga av Ängsö Trail så har ändringar gjorts. Tanken var gå från det traditionella till mer festival med food trucks och klättervägg. Den som ville fick testa löparskor och få massage. Arrangören WTRS ordnade skjuts ut från tågstationen.

Det var tidigare rätt mäktigt att få se drabanter som skjuter igång loppet. Nu var starten flyttad till Långholmens brygga. Min vän David sjöng låten On my way innan start.

Regnet duggade innan start och några kilometer in i loppet. Jag och min vän Lisa sprang loppet som ett sätt att springa tillsammans och lite längre inför vad som är mitt stora mål detta år Dramathon. Vi tog det lugnt och joggade lätt. Efter halva sträckan så träffade vi på en medlöpare som stukat foten. Vi stannade till och lindade hans fot och efter att ha förvissat oss om att han var ok att försöka ta sig i mål så joggade vi vidare.

Solen började spricka upp och resterande del flöt fram. Vi hejade på medtävlande som kom efter oss och blev så klart sugna på att springa den del som gick på själva Långholmen. Väl i mål fick vi tyvärr vänta rätt länge på bussen tillbaka in till stan.

Sammanfattningsvis en bra dag för jag provade på att träna flera pass under dagen. Sprang till station, sedan loppet, sprang hem och avslutade kvällen med att springa 5 kilometer konstjogg med Konstmuseum och Friskis & Svettis.

Lättläst: Moderaterna i Västerås

Ett friare, tryggare och starkare Västerås
Det är mycket som måste bli bättre i Västerås.
Västerås har stora problem.
Vi har varit en trygg stad.
Men så är det inte längre.

Brotten blir fler och fler.
Barn blir rånade på väg hem från skolan.
Antalet stölder ökar.

Många människor har inget arbete.
De måste få bidrag för att överleva.
Utanförskapet ökar,
allt fler människor är inte med i samhällets gemenskap.

Många vägar har hål och sprickor.
Buskar och sly döljer sikten.
Trasig belysning upplevs otryggt.

Så vill vi inte att det ska vara!

Vår politik kan lösa problemen och få ordning i Västerås.
Därför behöver Västerås en ny majoritet.

Vi ska ha en stad där kvinnor vågar
vara ute på kvällen.
Vi ska ha en snygg och trygg stad.
Vi vill att fler städar gator och parker.
Vi vill ta bort klotter snabbare.

Det här vill vi göra mot brott:
Hårdare straff för brott.
Fler ordningsvakter i hela kommunen.
Arbeta för att stoppa ungdomar från att bli kriminella.

Det här vill vi göra för att skapa fler jobb:
Snabba och tydliga besked till företag.
Sänka avgifter som företag betalar.
Mer mark för företag att bygga på.

Det här vill vi göra för idrott:
Vi satsar på idrott för barn och ungdomar.
Vi ska ha fritidsaktiviteter för alla.
Vi vill höja Vedbobacken.

Vi vill utveckla Rocklunda.
Vi vill skapa fler leder för ridning.
Vi vill bygga en ny arena för friidrott.

Det här vill vi göra för skolan:
Alla barn ska kunna välja skola.
Gemensamma regler för alla kommunala skolor.
Fler lokaler till särskolan.

Det här vill vi göra för miljön:
Fler platser att ladda elbilar.
Bättre kvalitet på vatten i Mälaren och Svartån.
Vårda vår natur och bekämpa invasiv arter.

Det här vill vi med byggnation:
Vi vill bygga högre hus i centrum.
Vi vill bygga fler boenden för äldre.
Vi vill anställa en stadsarkitekt.

Årets första lopp

Träningsåret har blivit allt annat än jag planerat. Stukade foten i början av december och först i juli började foten bli återställd. Så årets första lopp kom ovanligt sent och utan särskilt många kilometer i benen.

Hälleskogsbrännan

När jag testade motionsspåren i Surahammars kommun så läste jag en skylt om Virsbo run och tänkte det måste jag testa en dag. Kände också att motionsspåret måste få en chans till revansch efter den dåliga upplevelsen och att det då ösregnade, kraftig vind och åskan låg i luften.

Väderprognosen för augusti månads virsbo run utlovade liknande väder. Jag hade givit bort en startplats till en god vän och som på köpet fick springa lätt Trail för första gången. Banan var ca 5,4 km per varv med omkring 100 höjdmeter och man fick springa max fyra varv.

Väl där var det avsevärt mycket finare väder. Sol och 30 grader. Ett 100-tal löpare ställde sig på startlinjen.

Trevligt med lågt startnummer.

Första varvet joggade och gick vi för att känna på sträckan, hinna uppleva Hälleskogsbrännans natur och känna på hur vi klarade att springa i värmen. Att åka flera mil för ett fem kilometerslopp kändes lite tråkigt. Så vi bestämde oss för att köra ett varv till. Inför andra varvet så infann sig viss tävlingsinstinkt hos mig och jag körde på lite. Så varv nummer två gick aningen fortare. Ett tufft varv i värmen.

Min kompis är fantastisk som vågade sig på ett 10 kilometerslopp i lånade trailskor. Det blev distansrekord för året för oss båda. Tiden var oviktig. Det viktigaste var att göra något tillsammans och ha roligt.

Virsbo run är ett väldigt fint arrangemang med gemensam uppvärmning och grillad hamburgare efteråt. Banan har sina backar, och numera är ledningarna i sin ordning. Här finns omklädningsrum och utegym. Helt klart ett lopp jag kan tänka mig springa igen.

Vad gör glass och tobaksföretag för att minska nedskräpningen?

I Västerås så kostar nedskräpningen omkring 10 miljoner kronor. Vilket mer eller mindre är onödiga kostnader för skräpet borde vara i papperskorgar eller lämnas på återbruk. Följer man avfallstrappan så är de olika stegen att minska avfallet, återanvända, återvinna, energiåtervinning och sista steget är att deponera.

När jag plockat skräp så har jag noterat att det är tre typer av förpackningar och produkter som oftare slängs i naturen. Glasspapper, cigarettfimpar och snus. Det stämmer till viss del med Håll Sverige rents rapporter. I centrum är fimpar och snus vanligast. Vad gör företagen som gör dessa produkter för att minska avfallet och återvinna så mycket som möjlig? Varför berättar dessa företag inte om vad de gör? Är de okej med att deras kunder slänger deras produkter i naturen?

Kampanjmaterial anti-nedskräpning från Moderaterna i Västerås. Mobil fickaskkopp eller insamling för tuggimmi.

Jag tog därför kontakt med några företag och har fört en dialog med några av dem om förpackningar, lagstiftning, återvinning och hållbarhet. Försöker nedan kortfattat berätta om hur de företag som svarade arbetar för att minska nedskräpning.

Snabbast att svara var GB Glace/Unilever. De förser sina kunder med papperskorgar. Omkring 20 000 papperskorgar finns idag utplacerade i Sverige. De betalar också till Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI) som erbjuder återvinningssystem för förpackningar. På förpackningarna så finns symbol för att förpackningen ska slängas i papperskorgen. Glassomslag är huvudsak tillverkade av mjukplast (polypropen) som i vissa fall kan vara belagda med ett tunt skikt av aluminium. Och hur bör förpackningarna sorteras? Omslagen bör materialsorteras som plast eftersom merparten av materialet är plast. De kan också sorteras som brännbart material direkt i hushållssoporna. För den som vill läsa mer om Unilever jobbar globalt med plast-frågan.

När det gäller alkohol och tobak så påverkas deras produkter av flera olika lagar och inte minst marknadsföringen. Det påverkar också deras sätt att arbeta. De kan helt enkelt inte marknadsföra sitt miljöarbete som andra företag kan göra. Swedish Match valde därför att ringa upp mig. Flera av dessa företag har samarbete med Håll Sverige rent. Till exempel Swedish Match och Philip Morris. Alla tycks dock inte gilla detta.

Ett sätt att undvika att prillor kastas på gatan är att de sedan början av 1990-talet försett samtliga dosor med så kallade skräplock där konsumenten kan lägga den förbrukade produkten i stället för att slänga den på gatan.

Tobak är biologisk och snuset i sig bryts alltså ner snabbt, medan prillpapperet som omsluter portionsförpackningar som består av cellulosa bryts ner långsammare. Därför ska prillor inte slängas i naturen. Snusdosorna och lock är fullt återvinningsbara. De gjorde ett försök att panta dosan.

Skruf har också snusdosor som för närvarande är återvinningsbara. De påpekar att den stora flaskhalsen när det gäller återvinning av plastförpackningar är att det inte finns tillräckligt bra anläggningar för att återvinna plasten. Det är i många fall är billigare att köpa ny plast än återvunnen plast. De tar också upp problemen med konsumentupplysning pga lagen om marknadsföring av tobaksprodukter.

Tuggummiförpackning med budskap att inte skräpa ned från Moderaterna i Västerås.

Philip Morris är sist att svara. De har oväntat en annan approach. De skriver att för att vara ett hållbart företag att de inte vill att någon ska röka och för att få folk att sluta röka. De berättar om forskning de medfinansierar.

Angående fimparna så ser de gärna fasta askkoppar och mobila lösningar, såsom fickaskkoppar. I ett av deras märkens cigarettpaket finns en akutaskkopp i locket. De har information om att man ska fimpa rätt på insidan av locket i varje paket. De erbjuder fickaskkoppar genom butik och tillsammans med samarbetspartners som Håll Sverige Rent. De skriver om nudgeing/beteendepåverkan och har gjort film. För de rökfriaprodukterna (elektroniska) finns det retursystem. Och även de är med i FTI. De har en hållbarhetsrapport.

Förpackningsinsamlingen (fti) samlar in förpackningar och ser till att de kommer till återvinning.

Sammanfattningsvis så känns det skönt att de flesta företag valde att svara, att de vill ha en dialog och berätta om sitt arbete. De har anti-nedskräpningsarbete och förpackningsförbättringar pågår ständigt. Håll Sverige rent har fickaskkoppar som går att köpa för den som vill få tag på sådan.

För den som vill sluta röka och information om effekter av rökning och snusning. Och varför det kan vara svårt att sluta äta glass/godis.

Förslag lagda i idrottsnämnden

Kort rapport om våra moderata förslag i nämnden för idrott, fritid och förebyggande (oftast även tillsammans med kristdemokraterna.
Det skapades en ny nämnd med det nya ansvarsområdet med förebyggande arbete. Så första månaderna var det en hel del ny information och att få till arbetssätt samt organisationsstruktur. 2019 var vi på gång med många förslag. 2020 präglades av intåget av coronaviruset, många digitala möten och nya förutsättningar. 2021 hade läget stabiliserat sig och många nya förslag kunde lämnas in. 2022 har handlat om att hitta tillbaka till fysiska möten och avslut på mandatperioden med många informationsärenden och svara på remisser på motioner.

Person hoppar i en lekhage

2022 (jan-juni)
• Skötsel egendrift för föreningar – indexering av ersättning
• Plan för konstgräsplaner

2021
• Brottsförebyggande information till nämnden
• Möjlighet för större båtar i gästhamnen
• Hembesök till ungdomar som är i riskzon för narkotikamissbruk
• Motverka våld i ungas nära relationer
• Brottsförebyggande arbete och trygghet Rönnby och Önsta Gryta
• Rörande självmordspreventivt arbete i Västerås kommun
• Om att starta fritidsklubb på Hammarby
• Rocklunda och ny friidrottsarena i Västerås
• Proaktivt förebyggande arbete för ökad trygghet i centrumnära område

2020
• Föreningsdrift
• Skapa en Swimrun bana i Västerås
• Dags för fler trygghetsåtgärder – inför kameraövervakning
• Trygghet i kommunens motionsspår

2019
• Betala med kontanter i ”Nya Lögarängsbadet”
• Förebyggande arbete i Västerås
• Införandet av Barnrättslagen
• Minska narkotika vid fritidsgårdar
• Pröva fritids med idrottsprofil
• Utrustning till utegym
• Åtgärder mot våldsbejakande extremism