Efter att ha bott i Skottland så har en dröm varit att komma tillbaka och springa ett lopp i the Highlands. Fick höra talas om the Dramathon för några år sedan och kände att det vore riktigt roligt att springa. Men ensam, vänstertrafik och dålig kollektivtrafik har avskräckt. Men skam den som ger sig. HarFortsätt läsa ”The Dramathon 2022”
Som västeråsare har Ängsö en särskild plats i hjärtat. Att få springa på stigarna med utsikt över Mälaren är alltid en bra idé. Inför årets upplaga av Ängsö Trail så har ändringar gjorts. Tanken var gå från det traditionella till mer festival med food trucks och klättervägg. Den som ville fick testa löparskor och fåFortsätt läsa ”Ängsö Trail 2022”
Träningsåret har blivit allt annat än jag planerat. Stukade foten i början av december och först i juli började foten bli återställd. Så årets första lopp kom ovanligt sent och utan särskilt många kilometer i benen. När jag testade motionsspåren i Surahammars kommun så läste jag en skylt om Virsbo run och tänkte det måsteFortsätt läsa ”Årets första lopp”
Vet inte hur många gånger jag stigit upp, gjort lyxfrukost, haft på Tv:n kl 7.55 för att se Vasaloppsstarten och följt vänner och släktingar via appen. Andra gånger har jag hejat fram brorsan längs med olika vätskekontroller. Eller stått längs med målrakan och klappat för skidåkare som gör sina sista stavtag innan de passerar skyltenFortsätt läsa ”Från TV-soffan till Vasaloppet”
Det finns olika typer av löpare. De liksom Forest Gump bara kan få igång sig själva och springa tills tiden eller vägen tar slut. Utan varken mening eller mål.
En tidigare reskamrat och löpare berättade om Kiel marathon. Det lät smidigt, enkelt att resa, lätt bana och går bra att anmäla sig sent. Så när en annan res- och löparvän behövde ett mål att se fram emot och tyckte att vi skulle springa i Kiel 2019 så sa jag ja.
Förra året sprang jag 16 km. Då sa jag att nästa år springer jag 45 km. Så det vara ju bara att göra detta i år. Jag har startat i tre ultra maraton och där sprungit ultra distans två gånger men inte kommit i mål. Därför blev målet för dagen att komma i mål.
Efter att ha sprungit Stockholm marathon 2009 frågade de flesta om jag sprungit New York maraton. En idé groddes att en dag springa den. Men jag var less på maraton, det var ju så lånt. Så det dröjde några år innan jag anmälde mig till nästa.
För en marathonlöpare finns det ett lopp du förväntas springa någon gång i livet, Boston maraton. Det är en dröm, uttalat eller outtalat för de flesta. Till detta lopp måste man kvala in, men tiderna är satta så bara 10% av löparna ska klara det. Vilket gör det extra åtråvärt att klara. Det har inteFortsätt läsa ”Race report – Boston marathon 2018”
Anna Hård af Segerstad 