Löpning med ryggsäck

När man springer längre distanser så kan det vara bra att ha med sig lite prylar, kläder, vätska och någon form av energi. Jag har genom åren testat det mesta. Allt från ojusterbara vätskebälten där vätskan kluckar vid varje steg till löparryggsäckar. Det är svårt att hitta en ryggsäck som passar för en som inte är lång och trådsmal. När jag sprang i fjällen förra sommaren så krävdes packning för några dagar och därför en ryggsäck som klarade mer volym. Fortsätt läsa ”Löpning med ryggsäck”

Stopp för könsseparerade badtider

Idag har Nämnden för idrott- och friluftsliv beslutat att inte längre tillåta offentlig finansierad könsseparerade badtider av kulturella skäl. Det var i samband med ett yttrande över en motion om könsseparerade badtider i kommunens verksamheter som nu ska vidare till kommunfullmäktige. Moderaterna och liberalerna skrev ett gemensamt yttrande över motionen som också bifölls av en majoritet i nämnden. Fortsätt läsa ”Stopp för könsseparerade badtider”

Energi under längre distanser

Vid längre distanser behöver man fylla på energi för att orka hela loppet. Man behöver vänja sig under träning för att veta vad som fungerar bäst för kroppen att ta upp och vilka smaker som man gillar. Att äta något okänt, bara ha bars som man trodde var gott men som man inte klarar av att äta under aktivitet för att smaken är outhärdlig eller som kroppen reagerar negativt på är förödande om man vill prestera sitt bästa. Bland det äckligaste jag smakat är hallonlakrits swebar som en kompis råkat köpa som bara växte i munnen och Powerbar cookie dough som jag fick efter ett lopp. Den slängde jag efter första tuggan.

Fortsätt läsa ”Energi under längre distanser”

TNT till Marocko

Med ett knä som varit svullet till och från sedan sommaren åkte jag till Arlanda. Vid gaten var det inte alltför svårt att lista ut vilka som tillhörde mitt resesällskap, Team Nordic Trail.  Kängor, träningskläder eller löparryggsäck sticker ut på en flight till en annan huvudstad. Vi landade i ett, för mig förvånansvärt, grönt Marrakech. Det hade regnat i dagarna tre. Vi kom fram till hotellet i Imlil i mörker men vinden ven och regnet smattrade periodvis på taket. Lite lätt undran vaknade jag på natten med hur ska detta gå?  Fortsätt läsa ”TNT till Marocko”

Race report: Chicago marathon

Jag visste att det skulle bli jobbigt. Jag visste att det skulle göra ont. Jag anade att det skulle kunna bli min sämsta tid. Men lyckas man vinna lotteriet om en startplats är det bara att springa. Chicago maraton är en av de riktigt stora loppen, world abbot series. Trots det så hade jag inte hört då mycket om hur banan är, vad som utmärker den eller känner någon som sprungit den.

Banan går i en loop med avstickare nord, väst och syd med Start och mål i Grant park. Löparen får springa igenom 29 stadsdelar, däribland några turiststråk, old town, chinatown, Pilsen och little Italy.  Fortsätt läsa ”Race report: Chicago marathon”

Löparresa

Har aldrig varit på ett träningsläger. Men det verkar populärt med träningsresor. Behövde en del träningen så varför inte testa? Bra vetskap om jag får för mig att göra flera träningsrelaterade resor. Det blev till slut Sylarna med Team Nordin Trail. Vanliga frågor som dyker upp är Kommer kroppen att hålla? Kommer jag att kunna hålla samma takt som de andra? Hur långt ska man  springa? Hur mycket eller lite packning ska man ta med? Fick börja med att införskaffa en löparryggsäck. En hel djungel finns med  det kräver nog ett eget inlägg. Fortsätt läsa ”Löparresa”

Silverleden på 1 dag

Så här en vecka och en dag efter så är det dags att sätta ord på min senaste tävling. Men först en kort bakgrund.

Har ju tänkt en helt del på det här med traillöpning och ultramaraton. Så trots två asfaltsmaror inplanerade under året så är det dags att testa trail och ultradistanser. Sagt och gjort så råkar jag bli ledare för Team Nordic Trail. Varför ta den lätta vägen? Hitintills har den uppgiften gått bra och är grymt kul.

Gjorde mitt första försök på ultra på munkastigen. Fick bryta, huvudet och benen var inte med mig efter Paris.

Så spanade in nästa alternativ. Fann Silverleden. Trodde det vara nära och bra men visar sig ligga i Hällefors utanför Grythyttan. Verkade vara ett bra ultra för nybörjare då loppet är etappindelad från 7,1 km till 64 km. Där man kan gå i mål vid varje vätskestation som finns var 7-10:e kilometer och då få skjuts tillbaka till start/mål-området. Otrolig service och trevliga funktionärer. Mat och dryck på vätskestationerna och möjlighet till drop-bag vid valfri vätskestation. 

En annan miss var det där med höjdmetrar, veckan innan insåg jag att loppet har 1400höjdmeter. Jag som aldrig deltagit i ett lopp där denna term är med. Nåväl det var sista chansen innan årets ultra. Bra träning och testa vad som funkar för mig i form av matintag, utrustning och att vara ute så pass länge. Äter knappt något under ett vanligt maraton. Målet för dagen är att springa längre än 15 km (det längsta jag sprungit trail tidigare), klara marathon, klara en ultradistans och om allt känns ok så klart komma i mål. 

Så med uppstigning 4.30 for vi till Hällefors. I omklädningsrummet blev det diskussion om klädval. Det skulle regna. Blev långärmad tröja, tights, keps, kompression för vader (ger skydd för benen) och Salomon S-lab wings. Med ömmande hälsenor så ger de bra balans mellan grepp och svikt. (Jmf s-lab sense ultra). Starten går kl 8.00 och jag tar det lugnt. Regnet kommer in. Ganska så snart är jag själv på stigen och förblir det nästa hela loppet även om jag träffar på några vid vätskestationerna. Kan någon gång ana några längre fram. För att döva ensamheten blev det musik i öronen. 

Foto: Maria Frisk. Kostar tydligen på mig ett leende under förberedelserna.

Får höra vid en vätskestation att några blivit bitna av jordgetingar. Glad över att jag undgått detta springer jag vidare. 

Det känns bra i 20 km, sedan kom en massa backar, som tar lång tid att återhämta sig ifrån. Men det är bara att gneta vidare. Vid maraton är jag glad att jag kommit så långt. Har drop-bag vid vätskestation 5.

Kommer dit och har då gått om/blivit omsprungen ett antal gånger av två killar. Vi kämpar vidare. De springer snabbare men tar pauser. Jag försöker ta korta pauser vid vätskestationerna och sedan vara i konstant rörelse. 

Foto: Maria Frisk.
Vid station 6 är jag nära att ge upp men killarna och funktionärer övertalar mig att ta en etapp till. Det går tungt. Klockan dör och därmed har jag ingen koll på hur långt det kan vara till nästa station. Telefonen tycks ha dött. Känns som jag är sist. Vid station 7 känns det motigt. Resesällskapet väntar. Ska jag låta dem vänta 2-3 timmar till? Hur ska jag må nästa vecka när det är Almedalen? Är det sunt att pusha när hälsenorna innan loppet gör ont vid beröring? Nej. Jag väljer att bryta. Träffar på Anneli som bröt tillsammans med mig på Munkastigen, hon ser målinriktad ut och drar vidare. Så även ena av killarna. Den andra går i mål med mig.

Har fått frågor om vad jag åt. Tog en vitargo energibar, clif block och åt en snickers. Vid vätskestationerna tog jag saltgurka, sportdryck och på ett ställe varmkorv. I ryggan hade jag bla vatten, en regnjacka, och tejp. Magen kändes ovanligt bra. Regnet störde mig inte och regnjackan behövde jag aldrig.

Får skjuts in och känner mig ändå nöjd med dagen. Känslan att jag kunnat komma i mål, klarat flera av mina delmål, men inte riskera något inför huvudmålet detta år. Känns allt bra nästa år så kommer jag tillbaka. Väl hemma ser jag att  av över 50 startande damer gick jag i mitt mål som 16:e dam (14 damer tog hela leden och en klev i mål etappen efter mig). Blev till slut 52,2 km och 1000 höjdmeter för min del. Otroligt glad och stolt över Patrizia vinnare och Kerstin Queen of the hill är från Västerås. 

Tack för bra arrangemang. 

Så här veckan efteråt vet jag att Almedalen hade varit otroligt jobbig om jag sprungit i mål. Att gå över milen per dag, stå och lyssna på föredrag och tal är riktigt jobbigt för slitna knän och fötter. Visbys kullerstenar och backar känns i fötter och lår. Klarade det efter besök hos apotek. Men Almedalen är ett annat kapitel.