En tidigare reskamrat och löpare berättade om Kiel marathon. Det lät smidigt, enkelt att resa, lätt bana och går bra att anmäla sig sent. Så när en annan res- och löparvän behövde ett mål att se fram emot och tyckte att vi skulle springa i Kiel 2019 så sa jag ja.
På resan blev vi till slut tre västmanländska kvinnor. Vi tog bilen ned till götet på fredagen och tog båten till Kiel. Väl i land fick vi nummerlapp av arrangören och starten var bara en kilometer från där båten ankrat. Klart den lägsta startnummer jag haft på ett maratonlopp.
Med maxantal på 350 löpare på maraton gick inlämning och utlämning av överdragskläder snabbt. Innan start för oss gick starten för 10 km.
Det var en solig morgon, kylan hann inte kännas eftersom det var kort om tid till start. Starten gick och vi sprang iväg. Ingen av oss tränade för något personligt rekord snarare kanske bland de sista i fältet. Men vad gjorde det, vattnet blänkte, skapligt varmt och lättlöpt till vändpunkten. Så lätt det gått så långt kändes det lite förvånande, om än väntat, den beryktade vinden (läs motvinden) gjorde det mer ansträngt att springa tillbaka mot båten. För nästa vändpunkt var strax efter stena lines hamnplats. Vindjackan som jag inte tagit av mig var välbehövlig.
Publiken hejade, lokalbor promenerade längs strandpromenaden och extra stöd vid mål och startområdet som man passerade på vägen.
Banan går alltså i en kvartsmara som man får springa fyra gånger. Vid andra varvet hade starten för halvmaraton precis gått. Därmed var banan åter fyllda med löpare. Med dem fick maratonlöpare sällskap i två varv. Eftersom man vänder och springer tillbaka på samma väg såg man samma löpare flera gånger, och även omsprungen av de främsta löparna. Riktigt kul att tvåan under stora delar av loppet hejade hjärtligt alla gånger vi möttes, då jag hade en blågul Sverige-tröja på mig. Han kom sedan trea i loppet.
Under mitt sista varv var det bara maratonlöpare ute på banan. Ganska tomt på banan men roligt att kunna jämföra hur jag förhöll mig till mina reskamraters löpning.
Första varvet filmade jag en del. Blev lite bister i motvinden och det blev inte så mycket filmande senare i loppet. Sedan insåg jag att batteriet höll på att ta slut. Men lämnade tillräckligt med kräm för att kunna filma när jag springer över mållinjen. Riktigt kul att ha på film. För er som är vänner med mig på Facebook har jag lagt ut en kort film från loppet.
När loppet är klart var det bara att hämta ut kläderna och gå tillbaka till båten och påbörja resan hemåt. Sedan väntade buffé och snack hur loppet gått med de andra som sprungit.
Detta lopp ville jag testa om jag klarar att springa ett maraton på den löpning och styrketräning jag gör till vardags. Det gjorde jag. Känns riktigt skönt att ha uppnått det stadiet i träningen.
Ett lättlöpt lopp, bra arrangerat och trevlig researrangör maratonguiderna.
Anna Hård af Segerstad 