Race report – Ecotrail Stockholm 45 km

Förra året sprang jag 16 km. Då sa jag att nästa år springer jag 45 km. Så det vara ju bara att göra detta i år. Jag har startat i tre ultra maraton och där sprungit ultra distans två gånger men inte kommit i mål. Därför blev målet för dagen att komma i mål.

Klockan ringde 5.30. Lite frukost och sedan tog jag cykeln till station. Där fanns en löparkollega på tåget. Vi kom i god till starten vid stora Skuggan och hämtade ut nummerlappar. Massor med löparvänner anlände i takt med att temperaturen ute steg. Påfyllning av obligatoriska vätskebehållare innan start. Ett stort gäng med Mikael i täten skulle springa på 8 min tempo med en måltid som jag trodde skulle vara rimigt. Men snittiden lät sakta. Jag bestämde mig för att köra mitt lopp och tempo.

Startskottet gick och jag lade upp ett lugnt maratempo. En smal stig kom ganska snabbt och det blev trångt. Är inte snabbast på smal teknisk stig. Snart hade den stora gruppen sprungit om mig. Inte så mycket att göra åt. Fick springa bakom. Springer uppför Stora Lappkärrsberget. Börjar smutta på vattnet. När det blev grusväg och inte minst asfalt var jag snabbare än den stora gruppen. Var bara att lunka på i mitt vanliga maratontempo. Snart var passerade vi E4. Kommer på att jag borde ha sprungit en mil eller så och knappt druckit. Ut på Ursvik motionsområde. Lättare än jag trott men ändå tekniskt. Så följdes gruppen och jag åt ett tag. Blev omsprungen och sprang om. Försöker dricka och få i mig något men värmen känns och får inte i mig tillräckligt. Passerar Järva Krog och nu känns det att jag inte riktigt fått i mig det jag borde. Kämpar vidare. Kommer in i Haga parken. Den beryktade Frösundatoppen tar på krafterna. Mikael peppar. Trots att det nu är asfalt och grusväg men jag kan inte hålla tempot.Tar tid på mig vid vätskestationen. Får gå ibland. Doppar till slut huvudet i vattnet. Det hjälper lite. Inser att jag måste gå och vätska upp. Promenerar, snackar med medtävlande och dricker Tailwind. Joggar det sista hundra metrarna till nästa vätskestation. Känner mig klart bättre, fyller falskorna, äter lite och kilar vidare.

Med ”bara” 16 km kvar så känns det lättare, stigarna känns igen från förra året. Temperaturen sjunker och det fläktar en del. Kan öka tempot lite. Kaknästornet passeras. Gärdet lika så. Det är tung men kul. Träffar på 80 km löpare och snackar lite med dem innan de hastar vidare. Lite snirklande på Djurgården. Får syn på några framför mig och vill gärna passera några löpare. Försöker öka tempot. Vet att jag är bland de sista men har ingen aning om hur många. Rosendalsträdgård passeras. Såg inte heller i år vargen på Skansen. Hejar på funktionärer jag känner igen. Blir peppad. Kommer förbi Galärvarvet och får kryssa mellan turister och stockholmare. Ökar som vanligt på upploppet. I mål. Får en kram av Miranda och en jättefin trämedalj.

Jag är totalt slut. Lättad att jag är i mål på ett ultralopp. Hämtar vatten och går raka vägen till kön för massage. Väl där så får jag kommentar att jag borde äta något. Markerar min plats i kön och hämtar mat från Alex. Äter mat och känner mig lite bättre. Får massage. Tar lite bilder. Hämtar överdragskläder och påbörjar den långa resan hem. Först spårvagn. På vägen till centralstationen får jag syn på Starbucks och köper en frappochino. Riktigt svalkande. Tar första bästa tåget mot Västerås. Är duktigt slut på tåget. Cyklar sista kilometrarna hem. Klockan är runt 20-21. En lång dag är äntligen slut.

Ecotrail Stockholm är ett riktigt fint arrangemang. 45 km och 1000 höjdmeter var klart mer asfalt än jag trott, men inget mig emot, jämfört med vad jag upplevde 16 km. Där tyckte jag förra året att de hittat alla stigar man kunde. Hade jag bara kommit på att dricka mer tidigare hade jag kunnat hålla min måltid men jag var bra nära att bryta där i Haga parken. En bra lärdom om ändrad taktik vid ultra lopp jämfört med asfaltmaraton.

Kan verkligen rekommendera loppet.

Annons