Även om året inte riktigt är slut än så kommer inte något större hända så här kommer tankar om träningsåret som gått. År 2019 började med en otroligt vacker löprunda i Rönnbyskogen. Solen sken fram mellan träden och snö på backen. Jag hängde på höjdmeterskampen i januari och samlade ihop väldigt många fler höjdmeter än jag trodde jag skulle mäkta med. Även om jag noterat det förr så blev det helt uppenbart att Västerås saknar backar, så väl riktiga backar som höjdmeter på vanliga motionsspår. En bra början som träning inför årets drömresa, lake district.
I början av februari gick första tävlingen. Två vänner och jag åkte til Kiel och sprang maraton. Ett trevlig och litet lopp.
Sedan handlade våren om att bygga upp kroppen inför träningsresa Lake District. Jag sprang någon form av run streak, backträning och försökte träna upp tempot för att kunna hänga med i övriga deltagares tempo. Passade på att springa en sträcka på Bruksleden som jag funderat på i flera år. Resans totala löpdistans (för mig 10 mil och många höjdmeter) var klart mer än jag någonsin sprungit tidigare under en vecka. En fantastisk resa på många sätt. Funderar du på att åka så gör det.
Tog efter resan en återhämtningsperiod. Sprang vårruset på en under omständigheterna helt ok tid. Precis när jag skulle börja öka träningen så råkade jag stuka foten rejält under en vanlig promenad. Så sommaren gick åt till rehabilitering. När semestern var över så krockade jag med cykeln och tvingades till total vila. Hösten har därför inte alls blivit som jag velat. Inga tävlingar. Inga krav utan fick träna vad och så mycket jag kunde. För träna det blev jag tillsagt att göra. Och med träning mådde jag bättre. Lyckades vara med på TNT-dagarna vilket alltid är en energikick. Fick där testa på Rogaining i Järvsö. Magiskt. Skog, vacker utsikt och trevligt gäng ledare.
Med ihärdigt springande i december så har jag även i år få ihop 90 mil. Långt i från träningsmålet men när skador kommer i mellan så måste man anpassa sig och ta det i den takt kroppen klarar av. För att ha något som motiverar under hösten att röra sig trots att sträckorna är korta och tar längre tid än vanligt så anmälde jag mig till ett virtuellt lopp. I Lake district så pratade vi om att vi befann oss nära Hadrian’s Wall, och att det är häftigt att vi springer på stigar som romarna använt. När det fanns ett virtuellt lopp längs den sagda sträckan blev det naturligt att det var just den som det skulle bli. Det finns en vandringsled som heter Hadrian’s Wall Path, som går från Wallsend i Newcastle upon Tyne till Bowness-on-Solway som är möjlig att vandra på tre dagar om man skyndar sig, för en mer lugn vandring så räkna med omkring en vecka. Jag tycker det har varit en ovanligt mörk, råkall, disig höst så utmaningen har varit bra för att ändå ta mig ut. Och den har jag lyckats klara av.
Musikhjälpen kom till stan och så klart passade jag på att utmana kommunalrådskollegor och tjänstemän att träna under temat ”rörelse på riktigt”. I det fick jag även in att delta i Skrapan 144 timmar. Där löpare sprang upp för Skrapan under de 144 timmar som Musikhjälpen pågick. Jag deltog en timme och det var mycket trevlig stämning. Blev intervjuad av P4 Västmanland. TNT-gänget körde också ett långdistanspass och sprang till buren. Jag hakade på vid halva passet till buren och sprang sedan hem. Så där fick jag in knappt 15 km, det längsta passet sedan Lake District.
Jag började året med att försöka bli rörligare. Försökte medvetet stretcha extra mycket. Men framstegen var små. Efter skadorna tänkte jag att något nytt behövdes. Testade därför på Movnat. Naturliga rörelser med kroppen som motstånd. Kändes jobbigt de första gångerna men som kroppen svarade. Klarade snabbt övningarna och rörligheten ökade markant. Denna träning är något jag gärna fortsätter med.
Inför 2020 är planerna rätt oskrivna och jag kommer låta dem vara det för att se vad kroppen och viljan vill. Men året kommer ändå få en rivstart då två vänner övertalat mig att delta i ett lopp i januari, jag trott att jag aldrig kommer att genomföra, för det är så långt i från vad jag gillar. Men med några vänner ska nog det gå. Har ingen aning om hur långt jag kommer men det är väl bara att kliva av om det inte känns rätt. Mer om det lär komma i en race report.
Anna Hård af Segerstad 