Eco trail Stockholm

Vi från Team Nordic Trail i Västerås tog tåget in till huvudstaden och vidare transport till norra Djurgården. På plats var vi tidiga och hämtade ut nummerlappar.  Solen sken och det var varmt. Vi tog därför plats i skuggan. Fler och fler löpare anlände. Väskorna packades för transport till målområdet. Småpratade med ådra löpare. Miranda och en funktionär presenterade tävlingsinformation.

Startskottet gick och vi var iväg. Jag hade planerat en lugnt pass mer som träning och hade vätskeväst med vatten och lite prylar. Allt för att få testa inför nästa lopp. Lite mycket saker för ett pass på 16 km som jag annat brukar springa utan vätska.

Det var småstigar och trångt i spåret. Men alla tog det lugnt. Det gick uppför i en hel slalombacke. Kilometrarna passerade. Vi kom in på Djurgården.  Jag var varm och pulsen var hög. Fick ta det lugnt och gå en bit för att få ner pulsen. Vid Kaknästornet fanns vätskekontroll men jag passerade utan att stanna. Jag ville trycka på men pulsen var inte med. Passerade löpare som senare passerade mig. Så höll vi på fram och tillbaka. Många stannade och tog kort under loppet. Rundade Rosendahls cafe och kände att jag har inte alls fått ut allt samtidigt som banan blev platt. Ökade tempot markant och fick nu kryssa mellan söndagsflanörer. Sedan kom Strandvägen som var brutal med gassande sol, reflekterande asfalt och bilar. Men jag vägrade gå och höll mitt nya tempo. Kände igen lite funktionärer och kunde glatt heja på dem till publikens glädje. Vi passerade förbi Berns och sedan runt hörnet och in i Kungsträdgården. Kände vid prisutdelning flera av pallplatstagarna. Så loppet fick för min del än mer familjärstämning. Blev 50:e plats (i damklassen och 108 totalt) för mig, som är klart bättre än jag trodde.

Det är första gången som Eco trail körs i Stockholm. Det märktes. Det var bara ca 200 startande i 16km klassen. Det fanns 45 och 80 km att också välja på. Loppet gick de tre-fyra sista kilometrarna på vanliga icke avstängda cykelbanor med helt ovetandes flanörer. Men det gick bra. Inte värre än en vanlig löptur på gatan. Loppet har potential att bli riktigt stort. Kul med traillopp så central och ändå så förvånansvärt få asfaltskilometer. Finnishertröja, fin medalj i trä och en bit mat. En otroligt trevlig dag i Stockholm. Det  gör vi gärna om.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s