TNT till Marocko

Med ett knä som varit svullet till och från sedan sommaren åkte jag till Arlanda. Vid gaten var det inte alltför svårt att lista ut vilka som tillhörde mitt resesällskap, Team Nordic Trail.  Kängor, träningskläder eller löparryggsäck sticker ut på en flight till en annan huvudstad. Vi landade i ett, för mig förvånansvärt, grönt Marrakech. Det hade regnat i dagarna tre. Vi kom fram till hotellet i Imlil i mörker men vinden ven och regnet smattrade periodvis på taket. Lite lätt undran vaknade jag på natten med hur ska detta gå? 

På morgonen sken solen. Men dagens tur blev ändå ändrad för dit vi skulle springa kunde det bli oväder. Vi fick springa/vandra runt ett annat berg. En fantastisk dag. Men en väldigt lång dag. Det skulle visa sig bli den tuffaste dagen på resan. Efter ett glas berberwhisky känns det mesta bra.

Nästa dag blev en hyfsat kort dag. Det som egentligen skulle varit första dagens etapp to oss till en liten berberby, likväl som vi kom nära byns innevånare var vi, turister en attraktion för barnen i byn. Lunchen åts på en bergsplatå i gassande solsken. Helt underbart.

Tredje dagen fick vi åter känna på den ändra rutten. På grund av snö kunde åsnorna inte ta den väg som planerat. En hel del uppför men också rolig utförslöpning. Ja inte ens ett ömmande knä kunde hindra mig. Vi tog oss tillbaka till Imlil och lite till. Mitt emot floden fanns en förhållandevis rik by, med ungdomar som roade sig. Byborna brydde sig inte alls om oss. Intill vårt hus fanns en lokal kiosk.

Det var dags att ta sig mot Jbel Toubkal, målet för resan. Det blev omkring 1000 höjdmeter.  Många skratt och några pauser. Vi kom i shorts till stationen som i övrigt var omringad av snö. Det var iskallt i refugen. Den nya sovsäcken som klarar minusgrader kändes påpassande. En tidig kväll med en tidig uppstigning. Kl 05.00 gav vi oss åter av i mörkret med pannlampor på. En bitvis tuff stigning. Den höga höjden gjorde sig påmind. Dagen började så sakteliga vakna. Men vi hade en bit kvar. Till slut kom vi till den fotbollsplansstora platån där toppen finns. Utsikten var magnifik. En klar dag så sägs det att man kan se medelhavet, saharaöknen och så klart delar av Atlasbergen. Vi fick sedan oväntat en helt annan väg ned. Så när som två par spår i skaren var vi ensamma. En bit ned såg vi delar av det plan som kraschade 1973. Vi tog oss till Imlil och det nu efter en vecka rätt vackra hotellet. En trevlig middag följde.

Lagom till att vi klev in i avgångsterminalen började det åter att regna. Ibland är upplevelsen av tid så underlig. Veckan har gått så snabbt. Samtidigt när jag ser tillbaka vad som hänt samma dag eller tidigare i veckan kändes det som en evighet sedan. Ett helt underbart gäng. Otroligt trevlig stämning. Fantastiska upplevelser. En toppenvecka helt enkelt.

Annonser

En reaktion på ”TNT till Marocko

  1. Pingback: Träningsåret 2016 – Anna Hård af Segerstad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s