Race report: Chicago marathon

Jag visste att det skulle bli jobbigt. Jag visste att det skulle göra ont. Jag anade att det skulle kunna bli min sämsta tid. Men lyckas man vinna lotteriet om en startplats är det bara att springa. Chicago maraton är en av de riktigt stora loppen, world abbot series. Trots det så hade jag inte hört då mycket om hur banan är, vad som utmärker den eller känner någon som sprungit den.

Banan går i en loop med avstickare nord, väst och syd med Start och mål i Grant park. Löparen får springa igenom 29 stadsdelar, däribland några turiststråk, old town, chinatown, Pilsen och little Italy. När jag lade planen för innevarande år så hade jag hoppas på att förbättra mitt resultat på maraton. Men när året också innehåller att springa ultralopp, som också innebär traillöpning så är det inte ett rimligt förväntat resultat. De två löpningarna är varandras motsatser. Maraton är ett monotont strävan i mål ofta på asfalt. Det finns inget som skonar en. Ingen barmhärtighet. Det är bara du och din vilja att nå målet.

Så med 2 mil i benen på 20 dagar och ett tejpat knä klev jag på planet. Inte den bästa uppladdningen men allt för att min överansträngda knä skulle få en chans att återhämta sig från det senaste loppet. På kvällen bjöd Göteborgs kommittén in alla svenska löpare till mingel. Det är första gången jag varit med om att någon stad gjort det inför ett lopp. Fransmännen hade också mingel i samma hus. De hade fler talare, mer vin och mindre mat än svenskarna. Men de kom till svenskarnas mingel för att förhandla.

Arrangören ordnade bussresa med gula skolbussar till expon i Mccormick center där vi fick hämta snummerlappen. Var där innan de öppnade men kön var redan lång. Det gick dock förvånansvärt snabbt att hämta nummerlappen och t-shirt.

Jag hade bokat in mig på samma hotell som springtime. Insåg att deras val av hotell var både billigare och närmare startområdet än det jag först reserverat. Alltid skönt att ha gångavstånd till start och mål. Jag var i god tid till starten, säkerhetskontrollen gick otroligt snabbt. Lite kyligt att sitta två timmar innan soluppgång och start. I toakön träffade jag på en svenska som bodde i USA. Vi pratade om olika och samma lopp vi sprungit. Konstaterade att det var få bajamajor vid start. För kön var otroligt lång när det bara var minuter kvar till att startgruppen stängde. Men jag hann i tid. Det anar jag att inte alla gjorde.

Starten gick nästan obemärkt förbi. Tog sedan ett bra tag innan jag nådde startlinjen. Jag försökte komma i någon form av lunk  men det gick tungt. Att inte ha sprungit på asfalt de senaste månaderna kändes. Benhinnorna värkte. Andningen var inte med mig. Men det var bara att kämpa vidare. Hörde folk ropa på mig. Vid 5 km kände jag att hejaropen blev fler och det lyfte mig. Kom på kommentarer jag fått att jag leker hem ett maraton. Nja inte riktigt men kul på vägen kan man ha. Så jag började tacka för alla heja rop och fick ännu mer respons. Jag lekte med åskådarna och hejade på medlöpare som hade det jobbigt. Vid 20 började energin att tryta. Men jag nötte på. Svackan kom som vanligt omkring 25-26km. Benen krampade. Vid 30 var jag tvungen att köra mentala knep, som efter ett tag gav energi och plötsligt gick det lätt igen i 5-6 km. Tyvärr blev de sista kilometrarna tunga. Jag som alltid brukar öka i slutet. Kunde i alla fall öka på upploppet och in i mål.

I mål har de ett post race party där anhöriga och vänner kan träffa löparen. Musik, massage, mat och dryck. Varje löpare bjöds på en öl av en av stadens bryggerier, Goose Island brewery. Solen sken. Helt underbart.

För den som ska springa Chicago öva på kurvtagning. Har sprungit få lopp som har så mång skarpa kurvor. Inget problem för mig men en del saktade in och det blev stopp. Det jag tar med mig är vilka otrolig åskådare Chicagoborna är. De hejade, de klädde ut sig och de delade ut näsdukar. Till och med de boende vid ett ålderdomshem hejade entusiastiska från första parkett. Missade dock svenskarna som brukar stå och heja vid mile 11.

Annonser

2 reaktioner på ”Race report: Chicago marathon

  1. Pingback: Träningsåret 2016 – Anna Hård af Segerstad

  2. Pingback: World marathon majors – six star finisher 2018 – Anna Hård af Segerstad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s