Doften av fisk och fisktransporter

Med jämna mellanrum så dyker det upp historier om att fisken från Norge skickas till Thailand eller Kina för rensning innan den hamnar i en frysdisk i Sverige. Ämnet har kommit upp i flera diskussioner i sommar så nu har jag så klart kollat upp saken.

Findus svarar snabbt. De har förlagt en del av sin filéproduktion (tex torsk, sej, Alaska pollock och hoki) till EU-godkända beredningsfabriker i Kina. I Kina fileas all torsk för hand då kineserna kan få ut ca 10-15% mer filé än vid fiskfabriker i Europa. Det innebär att det behövs fånga färre antal fiskar för att få ut samma antal portioner. Den frysta torsken transporteras i fryscontainrar med båt. De säger att båtarna  inte bara fraktar fisk och därför blir miljöpåverkan per kg produkt relativt liten jämfört med land-eller luftbaserade transporter. Findus hänvisar till en studie utförd av Sveriges Tekniska Forskningsinstitut som fann att det totala koldioxidfotavtrycket för fisk som hanteras i Kina endast är marginellt högre än för fisk som hanteras i Norge.

Det är ju bra att transporten har låg miljöpåverkan och att mer av fisken kan tas om hand. Studien har jag dock inte hittat.

De fortsätter. ”Spårbarheten är mycket viktig i certifieringsprocessen och följer råvaran/produkten genom hela värdekedjan. Vi kan således säkerställa att den information som står på förpackningen är korrekt, det gäller att fisken är fångad i rätt fiskevatten, av en godkänd båt och att den är från vår godkända anläggning.”

Abba (en del av Orkla foods Sverige) svarar att de skickar ingen fisk eller skaldjur till Asien eller Afrika för rensning/skalning. Däremot tillverkar och säljer de idag en handskalad räkprodukt som tillverkas i Polen eller Lettland utifrån MSC råvara från Grönland eller Barents hav. I produktens märkning kan man utläsa både var råvaran är fångad och var produkten är producerad. De har en färskskalad produkt som tillverkas i Sverige utifrån färska räkor som fiskas i Nordostatlanten (dvs Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön). Dessa räkor har fått rött ljus i WWF:s fiskguide.

Orkla gör sina egna hållbarhetsbedömningar utifrån de forskningsrapporter från bla ICES och NAFO. Detta görs varje år på alla fiskarter i sortimentet. Det har värderat att de kan fortsätta att köpa (och sälja) denna nordhavsräka.

Både Abba/Orkla och Findus har försöker underlätta för sina konsumenter att välja fisk från hållbarhetscertifierade fiskbestånd och fiskodlingar, därför stödjer de MSC-/ASC-hållbarhetsmärkningar. Findus skriver att all deras fisk som säljs inom detaljhandeln har varit MSC-certifierad sedan 2013. Abba/Orkla meddelar att de har som målsättning att 100% av deras sortiment ska vara MSC- eller ASC-märkt till 2020.

MSC-märkning handlar om var man fiskar och att de ekologiska processerna och mångfalden bevaras i haven.

ASC-märkning handlar om god hantering av odlad fisk (som att  fodret till fiskarna är hållbart och att vattnet som släpps ut från odlingarna är renat).

KRAV-märkning handlar om att en vara är producerad på ekologisk grund med extra höga krav på djuromsorg, hälsa, socialt ansvar och klimatpåverkan. Det kontrolleras minst en gång varje år. Vid en KRAV-certifiering på fiskeprodukter så ska företaget uppfylla vissa krav vad gäller hanteringen på fiskebåt och produktionsanläggning som t.ex. miljövänliga kemikalier och rengöringsmedel vid hanteringen.

För att få en MSC/ASC/KRAV märkning så krävs det att varje led i kedjan är certifierat av en tredje part. Det är en tidskrävande och kostsam process. Det är en årlig kontroll av att företagen har rutiner och kan påvisa full spårbarhet på sina MSC råvaror samt att dessa inte kan sammanblandas med icke MSC råvaror vid tillverkning/försäljning.

WWF:s fiskguide 2015  (finns som pdf eller app till telefonen). Ett hjälpmedel för att kunna göra mer miljövänliga och hållbara inköp av fisk och skaldjur. Utkommer en gång per år.

En medveten konsument bör kolla på förpackningens uppgifter.  Nedanstående är obligatoriska för att fiskvaror ska få säljas:

  1. Handelsbeteckning och dess vetenskapliga namn
  2. Produktionsmetod (viltfångad+redskapskategori som använts för vildfångade arter eller odlad)
  3. Fångstområde för arter fiskade i havet, eller ursprungsland för sötvattenfiskad+namnet på det vattendrag som den är fiskad. För odlade arter ska landet anges.

Under produktionsmetod ska det anges om fisken är fångad, fångad i sötvatten, eller odlad.

Fiskrensningen och transporterna får mig att tänka på David Ricardos komparativa fördelar. Det behöver inte vara så att det land som är bättre på att producera en vara i absoluta termer kommer att tillverka och exportera den varan. Istället kan det vara så att två länder gynnas om det land som producerar relativt, de andra varorna, bäst som kommer att producera varorna. Asiaterna kan skala räkor och filea fiskar bättre än fabriker i Europa. Transportkostnaderna till trots så kan konsumenterna få relativt låga priser på fryst fisk för att lönerna än så länge är lägre i Asien. Eftersom konsumenterna köper den frysta fisken och då kan  de större företagen välja denna typ av produktionskedja. Men som de säger kan båtarna även transportera annat så miljöpåverkan för just fisketransporten behöver inte vara så stor.

Det finns även regler för märkning av innehåll i helfabrikat. För sammansatta livsmedel med fisk (t.ex. fiskgratäng) kan fiskråvaran i ingrediensförteckningen deklareras med kategoribeteckningen ”fisk” och arten behöver inte namnges (jfr bilaga VII i förodning (EU) nr 1169/2011).

Som resenär brukar regeln ät färsk fisk om du är i en kuststad, ät kött eller vegetariskt om du är i inlandet gälla. Vill man ha korta transporter så gäller den även annars i livet. Eller köp fisk direkt från lokal/nationell fiskare. Ett annat alternativ är att fiska själv. Konsumenter har makt. Du gör valen.

<span>%d</span> bloggare gillar detta: